Blogginlägg B: Etik i medierna

Att bedöma vad som ska publiceras eller inte när det kommer till känsliga uppgifter är svårt. Det finns ett antal frågor att ta ställning till innan man fattar sitt beslut;

Hur stor skada kan dessa uppgifter åsamka personen ifråga och hans/hennes familj? Är uppgifterna av stort allmänintresse? Är det relevant att publicera uppgifterna?, tillför de storyn något? Vad blir konsekvenserna eller (den positiva) effekten?

Pressforskaren Stig Hedenius tycker i sin artikel "Att inte publicera namn kan underlätta mord" (DN, datum okänt) att de pressetiska reglerna är för mesiga och att journalister som nitiskt tillämpar dessa är dito. Det är viktigt att komma ihåg att det allra mesta förändras förr eller senare, inklusive etiska förhållningssätt till diverse saker. Frågan är dock om vi verkligen är i behov av att veta vem den misstänkte är, vad han har för intressen, namn, ålder, hur han ser ut och hans bakgrund?

Ibland kanske, ibland inte.

Det finns ett antal saker som talar både för publicering av känsliga uppgifter och ett antal som talar emot.

Några av dessa är:

För publicering

• Uppgifterna har ett stort allmänintresse.
• Uppgifterna kan förebygga brott.
• Vittnen kan tack vare utförligare information inse att de känner till/ har uppgifter om den omskrivne .
• Andra, som råkar stämma in på beskrivningen "42-årig  man från Skövde med Centraleuropeiskt ursprung" riskerar att bli oskyldigt utpekade om inte ytterligare uppgifter eller bild  som identifierar den misstänkte publiceras(S Hadenius).

Emot publicering

• Det är därför inte lämpligt att spekulera för mycket, dagspressen borde vara försiktiga med att peka ut folk. Enligt lag är alla, tills dess att en dom har fallit, oskyldiga(PO). Någon som blivit felaktigt utpekad kan få det extremt jobbigt.
• Tänk på de anhöriga. Har den hypotetiske brottslingen barn? Är kanske inte etiskt lämpligt att hänga ut någons förälder.
• Media ska inte förmedla nyheter som inte är korrekta.
• "Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande" (PO)
• "Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges"(PO)

Att ha några fasta regler i den här frågan är förmodligen inte lätt, alla fall är unika. Jag anser dock att PO har samlat en rad viktiga punkter på papper som inför varje dilemma ska finnas i åtanke hos den som överväger om känsliga uppgifter ska publiceras eller ej. Dock kan jag hålla med Stig Hadenius på den punkten att reglerna kanske mer borde finnas till som en utgångspunkt än en lag som tvunget ska följas. Jag är som sagt av den åsikt att alla fall är unika, och de bör därmed prövas när de dyker upp. Det kan vara klokt att ha förberett några ord kring hur man tänkt när man tar beslut om att publicera känsliga uppgifter,så att tidningen (tv-eller radiokanalen) visar att de har funderat och kan motivera sitt beslut om publiceringen skulle väcka starka reaktioner.

När det kommer till fallet med "hatbrottet"(Medierna, SR, 20090131) är det nästan omöjligt att säga vem som hade rätt och vem som hade fel. Alla kunde motivera sina val på ett godtagbart sätt. Det man får vara försiktig med i sådana här fall, där både sexuell läggning och religion/ideologi förkommer, är att absolut undvika att skapa misstro, förutfattade meningar och misstänksamhet mot islam och invandring å ena sidan och homosexualitet å andra sidan.

Att som Aftonbladet gjort, publicera information om de blogginlägg som författats av en av de två misstänkta unga killarna är att leka lite med elden. Samtidigt som nyheten har ett stort allmänintresse och är ganska egentligen "spektakulär" om man får lov att uttrycka sig så då de misstänkta var så pass unga, så är det lätt att förhasta sig och tro att alla muslimer hatar bögar och att invandrare är våldsamma kriminella. Har man fått en sådan uppfattning tidigare, är det lätt att den späs på när man läser sådana här artiklar.

Dock är att begå brott av den är typen, eller brott överhuvudtaget inte okej och den vetskapen finns i oss alla (nästan). Det är (förmodligen) av de flestas intresse att mordet får sin lösning. Därför kan det ju ändå vara en god idé att publicera kanske en bild eller liknande, om det nu är så att de är den starkare graden av misstanke som riktats mot dem och allt talar för att brottet begåtts av dessa unga män. Detta för att som Stig Hadenius påpekar i sin debattartikel "det kan göra att vittnen blir medvetna om att de sitter inne med viktig information om den misstänkte".

Samtidigt får man ju inte heller mörka saker som sker i samhället för att man är rädd för vilka åsikter vissa människor kommer att skapa sig. Har ett mord begåtts av ideologiska skäl så ska detta givetvis uppmärksammas. Att få veta motivet till varför ett mord begåtts är av stort allmänintresse.

Personligen hade jag nog gått en lite "mesigare" väg, och inte som Aftonbladet publicerat allt jag kommit över.

Med risk för att "mitt" löp inte hade lockat lika många tidningsköpare som Aftonbladets så hade jag nog personligen följt QX och kvällspostens linje, och berättat lite men samtidigt tydligt markerat att de här personerna är inte dömda, de har inte erkänt och inte bekräftat de motiv som spekulerats i. Det är viktigt att, som tidningen QX motiverar sitt val, inte riskera att hatbrott hamnar i skymundan. Dock är det ju också av yttersta vikt att oskyldiga inte pekas ut för att ha begått något så fruktansvärt som mord.

ERICA EDMAN

källor:
Allmänhetens pressombudsman
Sveriges Radio > Medierna
Stig Hadenius i DN